Har du koll på hur du skriver dialog och anföringsverb (säger/sa, frågar/frågade m.fl.) Här får du några tips om vad du kan tänka på. Och längre ner kan du klicka hem fler skrivtips, direkt till din inkorg för att läsa nu eller spara till senare.
Skriv dialog
Okej, dialog. Det vet ju de flesta vad det är. Repliker som karaktärerna säger. Inte så konstigt. Ändå är det ofta klurigt. För hur ska de prata? Och hur ska dialog markeras?
Ett – härma verkligheten men ändå inte
Låt karaktärerna prata personligt men ändå inte som vi pratar i verkliga livet. För vi stakar oss, byter ord, avslutar inte det vi börjar säga. Hummar och säger “öh” och håller på. Sådan dialog blir jobbig att läsa. Självklart kan en karaktär få göra så någon gång, speciellt om det kännetecknar dennes sätt att uttrycka sig. Men håll det sparsamt överlag.
Två – personlighet och bakgrund
Tänk på hur vänner, familj och kollegor uttrycker sig. Personlighet och bakgrund spelar in. Såsom intressen och socioekonomisk ställning liksom status och utbildning. Även om man är utåtriktad eller introvert, känner sig trygg/otrygg osv, påverkar hur man pratar i olika sammanhang
Tre – begränsa antalet talare
Som nybörjare på att skriva låt inte för många karaktärer prata samtidigt. Det blir lätt rörigt. Håll dig till två, tre stycken och om någon fjärde eller femte deltar i samtalet låt dem ha en turtagning så att några få pratar på samma gång.
Fyra – pratminus eller citationstecken
Markera dialog med pratminus/talstreck – eller med citationstecken/citattecken “…”. Och gör indrag vid ny replik, precis så som du gör vid nytt stycke. Bortsett från om repliken inleder ett kapitel eller kommer efter blankrad.
Eftersom skrivreglerna är lite olika kring hanteringen av dessa markeringar råder jag dig att studera dels reglerna, dels olika böcker med dessa olika markeringar. Svenska skrivregler utgiven av Språkrådet är bra att ha hemma och bläddra i när olika frågor uppstår.
Använd anföringsverb på rätt sätt
Anföringsverb är det verb som följer på replik. Såsom: “säger” eller “sa” liksom “frågar” och “frågade”.
Exempel:
“Jag går till skolan nu”, sa han.
Det brukar rekommenderas att man undviker att skriva att någon t.ex. “väser”, “viskar”, “skriker”, “mumlar”, osv. Helst ska detta gestaltas. Så skriv inte:
“Jag hatar dig”, väste han.
En del som arbetar med text och bokutgivning, liksom vissa författare, menar även att fråga/frågade liksom undrar/undrade bör undvikas och ersättas med säger/sa.
Själv sällar jag mig till dem som anser att det inte är hela världen om du vid enstaka tillfälle skriver att någon “snyftade” fram en replik, eller använder frågade/undrade. Det viktigaste är att du är medveten om vad du bör förhålla dig till. Men, försök gärna få fram HUR någon säger något genom att skriva så att läsaren kan se och tolka själv.
Exempel utan och med gestaltning:
“Jag har inte sett den” sa hon nervöst.
“Jag har inte sett den” sa hon och flackade med blicken, såg ner i golvet och vred på sig.
Tips – studera utgivna böcker
Studera böcker i olika genrer för att se hur dialoger och replik hanteras, liksom anföringsverb. Prova gärna också att skriva olika alternativ, med och utan gestaltning, så som ovan. Använd t.ex. anföringar med: “sa hon snyftande/glatt/med ett skrik/argt” osv. Och prova därefter att även skriva gestaltande. Låt t.ex. dina karaktärer som du redan skriver om få vara med i dessa övningar och se hur texten blir olika utifrån hur du skriver.
Lycka till med skrivandet och att få ordning på dina dialoger nu!
11 skrivnyttigheter att klicka hem
Vill du ha 11 skrivtips som utvecklar ditt skrivande?
Du får elva tips om skrivhantverket och din skrivprocess direkt i din inkorg. Ta en titt i skräpposten om skrivtipsen saknas.
Utbildad förlagsredaktör
Jag har gått en utbildning och kan nu, sedan mars 2022, även titulera mig förlagsredaktör. Så förutom att vara skrivpedagog, med en fil. kand. examen i Svenska språket, har jag även kunskaper om hur det går till att ge ut böcker och allt arbete som hör till detta. Visserligen var det inte helt obekant sedan innan, men nu har jag det på papper. Dessutom är det roligt att lära sig mer och nytt. Jag har lagt många terminer och tjänstledighet på att bli en lektör med en stark grund att stå på. Allt för att jag anser att det är viktigt att göra ett bra jobb och ge det bästa till alla som vänder sig till mig.
Men, hur roligt det än är att gå kurser och olika utbildningar kommer jag låta studierna vila ett tag framöver. Så får det kanske bli någon trevlig litteraturkurs längre fram, något som kan fylla på litteraturvetenskapen och barn- och ungdomsbokskurserna jag har i bagaget. Eller vad säger du? Kan man någonsin bli fullärd?
