Nu är det snart jul och du kan hitta en mängd julfilmer i tv-tablån och i streaming-tjänsterna.
Många av julfilmerna är producerade av ett fåtal produktionsbolag och massproducerade. Kvantitet har fått gå före kvalitet. Och det finns mängder av teman att välja bland för storyn, alla med ingrediensen finna kärleken och sig själv – ja, förutom obligatoriskt julpysslande eller andra julaktiviteter.
Exempelvis kan huvudkaraktären:
- åka hem till barndomsbyn frivilligt eller ofrivilligt
- tvingas på en jobbresa med en kollega den ogillar
- bli påtvingad en uppgift med jultema som den absolut inte vill göra
- få minnesförlust och vakna upp hos en vänlig man och dennes söta barn
- befinna sig i en tidsresa genom en dröm eller magi, dvs reser i tiden eller en till annan värld
- hålla i en julkonsert, artisten/solisten blir sjuk och det är omöjligt att hitta en bra ersättare
- ta över familjens julverksamhet på grund av att någon nära anhörig blir sjuk
Inget större fel på dessa olika teman egentligen – samt ett antal andra – utan problemet är att filmerna i sitt anslag, ja sina öppningsscener, tenderar att informera dig som tittar om en väldigt massa saker.
Något som ofta sker genom:
- telefonsamtal/eller videosamtal i någon av de första scenerna där tittaren överöses av fakta och bakgrund om särskilt huvudpersonen
- två, tre personer möts någonstans (i en familjeverksamhet/affär, arbetsplats, på ett julmingel, det mysiga torget) och en massa bakgrund om dem ges genom dialogen dem emellan
Undvik gärna att göra som julfilmerna och servera din läsare en massa fakta och info om dina karaktärer i ett telefonsamtal eller möte tidigt i din handling.
Låt läsaren få lära känna din huvudperson utan att bli matad med att den minsann i ett enda andetag meddelar att den ogillar sin chef, julen, julpyssel, är hemma från college där den är högpresterande och arbetar som volontär med cancersjuka hundar samtidigt som den matar tolv katter på sin bakgård och precis kommit hem för att hjälpa mamma/moster/faster/farmor efter att pappa/morbror/farbror/farfar dött/brutit benet, fastän man egentligen inte har tid för detta eftersom man samtidigt övar för en julkonsert i den lokala kyrkan där alla pengar ska gå till hemlösa barn som aldrig får några julklappar … Puh! Andas.
Trots min raljerande ton, kan jag ändå tycka dessa julfilmer har en viss charm. Och vissa är bättre än andra.
Ett par som jag uppskattat lite extra är:
- A Christmas Love Story (2019) med Kristin Chenoweth och Scott Wolf. En fin film om att gå sin egen väg – med lite hjälp – och att våga tro på kärleken.
- A Heavenly Christmas (2016) med Kristin Davis och Eric McCormack. En söt film om att omvärdera sig själv och göra något bra för någon annan.
Så om du väljer att se dem, hoppas jag du att du också tycker om dem.
Av julfilmerna som inte hör till de massproducerade, och som har några år på nacken nu, är Love Actually (2003) en favorit. Den ser jag nästan varje jul.
Men, det här med början, ja …
Nu har jag ju sagt hur jag helst ser att du INTE skriver.
Vill du få tips om hur du kan göra istället för att kroka fast läsaren direkt i din berättelse, är du välkommen att läsa mer här:
- Den viktiga början av din bok
- Dramaturgi och sidohandlingar – bygg upp spänning
- Kroka fast läsaren med tydliga mål och hinder
Vill du lämna in ditt bokmanus till mig?
Boka nu, och lämna in nästa år, så slipper du prishöjningen vid årsskiftet
Välkommen att ta kontakt här. Du förbinder dig inte till något vid en förfrågan.